Dagbok - Jan Wallerbergs hemsida

Till innehåll

Huvudmeny:

Dagbok

Arkiv

Här finns tidigare inlägg under "Dagbok"


Denna vecka började jag med att läsa och tänka på vad som står i Sakarja 1:1-6 och 1 Petrus 1:8-13
Profeten Sakarja talar indirekt om den kommande Messias. Herren kom till honom på en bestämd tidpunkt och förklarade allt ont de gjort de gjort mot honom 
och nu uppmanade sitt folk att vänfa om från sin onda väg. Detta att vända sig bort från det onda, gäller även idag.
Sedan kommer jag till Petrus som till skillnad mot Sakarja, hade vandrat med Jesus, Messias och blivit totalt förvandlad efter att Jesus uppstått från döden. 
Men Petrus ser  vad Guds ande kan göra med även med människor som inte sett Jesus såsom Petrus gjort.


Idag läste jag i 1 Thess 5:1-11 där Paulus tröstade sin församling i Tessalonikerna samt påminde dem om vad de redan visste, nämligen att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.
Jag vill påstå att många av oss inte är beredda på att vår sista stund kan inträffa vilket ögonblick som helst. Ignorerande; men också skrämmande för dem som inte tror; men glädjande för dem som tror. Antingen är jag i mörkret eller så lever jag i ljuset Kristus.
Efter detta skulle jag läsa Heb 12:18-25 där författaren påminner de som en gång stod under lagen och hur skrämmande det var när Gud närmade sig dem. Det jordiska kan vi många gånger undfly. Men inte det himmelska.


Dagens betraktelse är enligt Matt 7:21-29, Thess 1:1-10. Så var det då; på den tiden Jesus levde, kan många tänka när de läser eller hör något ur Bibelns innehåll. 
Men så är det inte. Bibelns innehåll är alltid aktuell och har något viktigt att säga oss både kollektivt och enskilt.
Här i texten tycker jag mig se att det är skillnad på gärningar och gärningar. I det ena fallet kan gärningarna bygga på den egna förträffligheten och vilja synas, 
medans i det andra fallet utförs gärningarna mer i det tysta. Det är inte alltid säkert att de människor som utför det goda inser att gärningarna görs i Jesu namn.
Det blir alltid glädje i himmelen vid en människas omvändelse. Vilket Paulus på sitt sätt sa till de församlingar han skrev till.


På morgonen läste jag i Hesekiel 36:16-32 och 1 Petrus 4:7-11. Den stora skillnader mellan dessa författare är att profeten kunde ana Messias medan apostel Petrus hade vandrat och varit med Jesus, tillika Messias. Trots Guds ord och Herrens vägledning ville inte hans folk vara Gud lydiga. Vilket fick konsekvenser. Men för sitt namn skull, sa Herren, att han skulle ge de utvalda, dem som ville vara honom lydiga – ”Jag skall låta min Ande in i edert bröst och så göra, att ni vandren efter mina stadgar och gör efter dem”.

Änden är nu nära. Var nyktra och besinningsfulla. Sa Petrus i sitt brev. Tjäna varandra med den nådegåva han fått.


Idag på Gustav Adolfs-dagen  sjätte november, skulle jag läsa  Hes 20:1-17, Rom 12:17-23
Många gånger talade Gud genom sina utvalda profeter till sitt folk. Tyvärr var fanns det bland dem som hellre ville följa de falska gudarna. Vilket i sin tur fick ödesdigra konsekvenser. Bortförandet till Babel var ett sådant. Men för sitt namns och löftens skull fanns det då som nu en trogen skara. Trogen på det viset att alltid erkänna och be om förlåtelse ha som mål till att göra det rätta i olika situationer.
I Romarbrevet är också Paulus inne på den linje då han säger ”Vedergällen ingen med ont för ont”


Tidigare idag läste jag Hes 10:1-22 och 2 Thess 3:6-13. När jag läser dessa och andra texter i Bibeln, utgår jag ifrån att Gud har något väsentligt att säga mig. 
Det viktigaste har alltid att göra med det eviga livet med Jesus Frälsaren. I Bibeln både sådant jag förstår och kan ta emot. 
Men det finns också ett och annat som inte väsentligt att förstå. Då Gud talade genom drömmar och syner till en människa, 
använder han sig av sådant vi har erfarenheter av. Profeten Hesekiel  återger sin syn utifrån vad han till viss del hade  erfarenhet av.
Paulus säger i brevet till Tessalonikerna att de skall styras av Kristi kärlek och inte låta sig luras in på falska vägar.


Idag läste jag från 2 Mos 15:22-27 och Hes 3:12-21. Först ställer jag mig frågan huruvida detta kan angå mig om vad som skedde för länge sedan. 
Det hade det kanske inte hade gjort om allt var hämtat från en historiebok. Nu är det dock inte så. Det som är nedskrivet i Bibeln gäller alla människor i alla tider, 
där Gud genom orden har något väsentligt att säga. För stunden kanske jag inte upptäcker vad Gud vill säga just mig. Men längre fram kommer jag att förstå mer och mer. 
Texten i 2 Mosebok 15:22-27 säger mig att Gud givit ett löfte jag kan lita på, även då omständigheterna säger något annat. I Hesekiel handlar det om ansvar och skyldigheter. 
Många överträdelser skulle aldrig behöva ske om respekten för Guds ord praktiserades.




 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny