Dagbok - Jan Wallerbergs hemsida

Till innehåll

Huvudmeny:

Dagbok

Arkiv

Här finns tidigare inlägg under "Dagbok"


Idag skulle jag läsa Luk 16:1-9, Heb 11:1-10
I Lukasevangeliet handlar texten om en liknelse där Jesus talar om en förvaltare som förskingrade en del av sin herres ägodelar. 
Många har försökt sig på att finna ut hur det kan komma sig att Jesus talar gott om förvaltaren. Någon har sagt att det talas om nåden. 
En annan om att vi alla är dåliga förvaltare i Guds ögon. Ganska nyligen hörde jag i en predikan, som handlade om just denna text, 
att församlingsmedlemmarna hade ordnat med Bibelöversättningar till ett afrikanskt byfolk. När dessa människor kommer till himlen, 
kommer dessa att ta emot dem som en gång gav dem en Bibel på deras språk.
Hebreerbrevet handlar om tro. Trons människo handlade på Guds ord och order – trots många gånger det orealistiska.


Idag läste jag från Lukas 14:7-14 och i Romarbrevet 6:18-23, som har samma slutresultat - Evigheten med Frälsaren Jesus. Om Jesus idag hade blivit synliggjord och blivit inbjuden till en måltid så hade den platsen blivit fullsatt på nolltid. Men även då det en gång hände måste det ha varit en märklig händelse. Men då som nu, inser många människor inte att porten in till evigheten går genom Jesus Messias. Då som nu var också lagreglerna viktigare för somliga, än barmhärtigheten. Sedan talar Paulus om valet av bundenhet eller befrielse. En viss jordisk bundenhet kan för många människor kännas som en befrielse. Vid exempelvis att vara tillsammans med icke troende personer. Den kristna bundenheten kan å andra sidan upplevas som den verkliga befrielsen.


Dagens läsning är från Luk 13:6-9, Fil 4:8-14. Båda texterna handlar om den goda frukten i form vad jag gör och är mot mina närmsta. 
Den talar också om Guds ofattbara tålamod.


Idag skulle jag läsa från 4 Mos 23:13-50, 5 Mos 26:1-11 som handlar om Guds löften till sitt folk. Ett löfte som bara till fullo kan uppfyllas i den nya skapelsen. 
Däremot kan vi ana att något lite har skett. Men så länge det goda måste skyddas från onda makter är inget fullkomligt.


Läsning idag var från 4 Mos 20:22-29 och Matt 12:1-8. Gud har alltid en plan med varje människa och prövar henne huruvida hon vill följa denna plan eller inte. 
Det finns också en bestämd tidpunkt för Gud då människan ska lämna detta jordeliv. Detta är smärtsamt då det gäller en nära anhörig. Men Jesus har gett oss ett löfte.


Det är nu kväll och det har regnat större delen av dagen så jag har passat på att lyssna till en predikan från Immanuelförsamlingen 
och repeterat matematikgrunder som syns på annan plats.
Men det första jag gjorde var att läsa 4 Mos 13:1-33 som väl också är ett ställe i Bibeln som talar om hur Gud testade sitt folk. 
Sådant händer även i dag men kanske i andra former. Alltså det handlade om de 12 spejarna som Moses på Guds befallning 
sände ut till Kanaans land som Gud ville ge åt Israels barn. Av någon har jag hört att Kanaans land är en bild på det himmelska. Vilket också pånyttfödelsen är. 
Men som det var då så är det också i vår tid. Vi vågar inte lita på Gud utan ser i stället på människans styrka. Efter detta läste jag Matt 9:27-34. 
Två blinda följde Jesus och ropade: ”Davids son, förbarma dig över oss” Troligtvis hade Guds ande sagt dem att Jesus var Davids son.


För ett tag sedan läste jag i 4 Mos 6:22-27, Matt 23:1-12 som först handlar om den Aronitiska välsignelsen. 
Alltså vad Aron och hans söner skulle säga till Israels barn(alla som i hjärtat tror att Jesus är Messias;Joh 4:25,26): ”Herren välsigne dig och bevare dig”
I Matteus förklarar Jesus hur vi ska förhålla oss till honom och våra medmänniskor med ödmjukhetens ande.
Efter denna läsning och betraktelse undersöker jag ett kretskort till en orgel.





 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny