Dagbok - Jan Wallerbergs hemsida

Till innehåll

Huvudmeny:

Dagbok

Arkiv

Här finns tidigare inlägg under "Dagbok"


dag är det söndag och jag har på grund av en envis hosta inte varit i kyrkan. Däremot har jag både tittat på teve-gudstjänsten och lyssnat en del 
på radion samt läst dagens texter från Mik 7:18-20, Rom 5:6-11, Luk 15:1-7
Vem är en sådan Gud som du? Frågade sig profeten Mika och fortsätter med att säga; du som förlåter och har lust till nåd och kastar alla våra synder i havets djup.
Sedan fortsätter Paulus med att säga: Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare. Se även Joh 3:16-18
Till sist bekräftar Gud sin kärlek genom Jesus då han umgicks med de förlorade som ville bli upprättade.


Jag själv och många med mig läste och tänkte på vad som idag står skrivet i Ordspråksboken 9:1-10 och Amos 5:1-17. Finns det något samband mellan dessa texter?
Först säger Guds ord att vi skall överge vårt oförstånd och i stället välja den rätta visheten. ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse och att känna den Helige är förstånd.
Går jag sedan över till vad Herren sa genom profeten Amos om sitt folk, finner jag där olydnad. Herren uppmanade sitt folk att söka honom som är den rätta visheten.
(även om det inte står exakt så, har det samma innebörd). I övrigt är det intressant att se hur människan varit sig lik genom årtusenden.


Det är nu söndag kväll och jag var tidigare och lyssnade till en predikan om dopet och samtalet mellan Nikodemus och Jesus. Där Jesus säger att det är nödvändigt 
för en människa att födas på nytt.
Det vi kan se och ta på är lätt att förstå men det som inte tillhör denna världen är svårare att förstå om inte Jesus Kristus får leda en människa.
Inför morgondagen läser jag Apg 4:1-21 och Heb 12:25-29.
Rubba inte våra cirklar, sa någon. Människa har alltid försvarat sina positioner. Men Guds frälsningsplan bryter igenom alla barriärer. Bit för bit.


Nu är det maj 28 på kvällen och tidigare försökte jag förstå 2 Mos 3:13-20 och Heb 11:8-22. Vad ska jag säga så att mina närmsta kan förstå vad Gud vill ge dem och mig? 
Svaret på frågan ges i Hebreerbrevet, att handla i tro. Vissa gånger skall jag vara tyst. Vid andra tillfällen får jag hoppas att Jesus hjälper mig.


Igår på Pingstdagen läste jag 1 Mos 11:1-9, Apg  2:1-11, Joh 14:25-29
Först handlar det om språkförbistringen. Som väl än idag ställer till problem?
Men ingenting är omöjligt i denna syndiga värld. Nu finns många Babels torn på jorden och inom människo. Läser jag vidare, handlar det om en enighet i språk mellan människor. 
Inte vilken enighet som helst. Här talas det om den kristna enheten och den helige Ande som Jesus utlovade innan han lämnade denna världen.
Nu är det Annandag pingst och läsningen var från 2 Mos 17:1-7, Apg 10:42-48, Joh 6:44-47


Tidigare idag läste och tänkte jag på det som står i Mark 1:32-39 och Heb 4:1-13.
Först tänkte jag på hur mycket Jesus gjorde bland de människor som kom till honom. Men också att han inte ville framhålla sig själv som en människa som kunde bota sjuka. 
Syftet var i stället att giva frälsning och framhålla Guds kärlek till människorna. Vilket sedan antyds i Hebreerbrevet om den vila som ges de troende.


Tidigare idag skulle jag läsa 2 Mos 15:19-21 och Heb 1:1-4. Först handlar texten om Guds skapelse och människan. Redan här antyds det om Guds son som det sedan 
förtydligas i Heb 1
I allt det stora och ofattbara med skapelsen så förstår innerst inne alla människor  att någon makt ligger bakom det hela. Samtidigt finns en ande-kraft  som vill få 
människan på andra tankar. Gud har låtit människa fått veta hans vilja och låtit henne göra sitt val. Vad jag kan förstå måste det vara så eftersom Gud är kärlek. 
Skulle Gud inte ha gett människa ett val utan istället gjort allt perfekt utan någon synd. Då skulle Gud säga kunna vid sig själv: Jag har inte låtit människa göra sitt val. 
Detta skulle inte fungera med Guds kärlek.  Mänskligt sett är det naturligtvis svårt att förstå Guds kärlek då vi ser på alla krig och lidande. Men faktum är, skulle var och 
en av oss söka oss till Guds sanning genom Jesus frälsaren så skulle mycket i världen se annorlunda ut.


Dagen började med inre lyssnande då jag läste 1 Mos 1:6-8, Ef 5:15-20. Gud ligger bakom allt skapat och har låtit människan se det stora, 
förmedlat genom enkla ord, som hon kunnat fatta i alla tider. Att vandra som visa människor och ta väl i akt tillfällen som ges mig, blir jag också påmind om i texten till efesierna


Måndagens betraktelse: Joh 10:1-10, Ef 3:14-21. Först säger Jesus här att han är den gode Herden, vilket det har funnits många bilder och texter av. 
Det jag själv tänker på när jag liksom hör Jesus, då han säger sig vara den ende genom vilka en människa kan nå fram till Gud Fadern. 
Han varnar för allt och alla som inte sätter sin fulla tro på Kristus. Hur fina deras religioner och läror kan tyckas, så kan de inte leda till det eviga livet. 
Jesus är unik också på det viset att ingen annan människa än han har påstått sig vara kommen från Gud.
Till efesierna vill Paulus att vi genom Anden växer till i vårt inre. Kristi kärlek övergår all kunskap, säger Paulus också.


I dag har jag och många med mig läst 1 Mos 32:22-32 och Ef 1:1-10
Först handlar texten om Jakob som fört sin familj med sina ägodelar över vadstället Jabbok. Detta gjorde Jakob under natten som sedan blev ensam kvar. 
Då uppenbarades en man som brottades med honom. Att det var en speciell man som Jakob brottades med, måste Jakob ha insett. 
Genom och efter brottningskampen skulle Jakob i fortsättningen heta Israel, eftersom han hade kämpat med Gud och människor och vunnit seger. 
För att förstå detta måste vi veta bakgrunden.
I sitt brev till Efesierna sa Paulus att han var en Kristi Jesu apostel och förklarar hur en Guds församling var utvald redan innan världen blev till.
Sammanfattningsvis utifrån de båda textavsnitten här, är att Gud har haft och har en plan med sin skapelse och ser med nåd på människan, som är en Guds avbild. 
Det ligger en ofattbar stor kärlek och omsorg från Guds sida i allt detta genom Messias Jesus Kristus.


I Hesekiel 37:1-10 läser jag om de förtorkade benen som fick liv. Jesus säger vid ett tillfälle: ”Låt de döda begrava de döda”. Alltså, många människor går omkring här på jorden och verkar vara fulla av liv. Men Jesus säger att ett liv utan honom som frälsare – är inget liv. I ganska många år kan en människa leva sitt liv utan Gud och Kristus/Messias. I varje fall upplever hon det så. Enligt Bibelns ord skall alla människor väckas upp till dom eller upprättelse. Vad jag kan förstå så har profetian här en dubbel betydelse. Dels en som gäller det judiska folket som frågar och tror på Herrens löften, dels alla som senare kom för att tro på Messias som sin frälsare. Den andliga gemenskapen där vi tillsammans har vår tro som kristna är bra. Men det fullkomliga blir då en ny jord och himmel kommer från Gud.
Om jag nu går vidare till Apostlagärningarna 10:34-43, så sa har Petrus här efter Jesu uppståndelse, förstått att Gud inte räknade någon människa som ohelig eller oren. Egentligen är väl det ganska logiskt med tanke på att vi alla har en och samma skapare. Dock har vi också fått en fri vilja.
Evangelietexten är från Lukas 24:13-35 som beskriver hur Jesus gör sällskap med två män som var på vandring till byn Emmaus. Det finns människor som både har förstått att de haft sällskap av en ängel och de som inte kunnat se, att Jesus gått vid deras sida.


Påskdagens läsning är enligt Hosea 6:1-3, som var en av profeterna som förberedde Guds folk på Messias ankomst. Här handlar det om uppståndelsen på tredje dagen och i sin nöd skulle människorna söka Herren. Sedan läser jag Apostlagärningarna 3:14-16 där Petrus frimodigt gick till rätta med de judar som dömde Jesus till att korsfästas men förklarade också att de kunde få förlåtelse genom den uppståndne. Här efter läste jag evangelietexten från Lukas 24:1-12 där kvinnorna varit vid Jesu grav och mött en ängel som sagt dem att Jesus hade uppstått från döden. Detta trodde inte lärjungarna på. Men Petrus som för inte så länge sedan förnekat din Herre och måste ha haft det mycket svårt, tror jag, hoppades att det kanske ändå kunde vara sant det kvinnorna hade sagt.


I dag är det Långfredag, mars 30 2018 och jag läste Jesaja 53:1-12, Filipperbrevet 2:6-8, Lukas evangeliet 23:26-49.
Jesajas profetia om Messias lidande men därigenom också vinnande över alla onda krafter blev sedan genom Jesu lidande och uppståndelse bekräftad.










 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny