Skapelsens under - Jan Wallerbergs hemsida

Till innehåll

Huvudmeny:

Skapelsens under

Arkiv

Från boken ”Skapelsens under” , Libris förlag. Originalets titel: Wonders of Creaction , tryckt 1976 har jag hittat intressanta kunskaper.
Som jag här mycket kortfattat återger. Sedan kan ju den som vill fördjupa sig i innehållet, eller komma med värdefulla synpunktervidare.

Diamanten var, enligt vad jag läst, det hårdaste ämnet som fanns fram till 1980. Om det finns något ännu hårdare, vet jag inte.
Diamanten har långsamt formats till en kristall, djupt i jorden, medan den svalnat under ett mycket ofattbart högt tryck.
Ur kemisk synpunkt är diamanten detsamma som kol.
Skillnaden är hur atomerna är grupperade.

Orsaken till diamantens hårdhet, beror på den tredimensionella atomstrukturen och dess fyra ”bindningar”.
I grafiten och kol är kolatomerna grupperade i tunna skikt långt ifrån varandra och är därför ett ganska poröst ämne.

När vi framställer ett material, kopierar vi oftast naturens skapelse. Ett elastiskt material såsom gummi från gummiträdets naturprodukt, behandlas på ett särskilt sätt. Det är molekylernas struktur som ger dess elasticitet

Boken börjar med Bibelns skapelseberättelse och kommer så småningom in på celler, molekyler och DNA.
En levande cell är kontrollerad av en stor molekyl kallad, deoxyribonukleinsyra (DNA). Deoxy-ribo-nukleinsyra.
Gener och karaktärsdrag är en liten del av DNA.
Ibland blir det fel när en levande cell reproducerar en kopia av sin DNA till den nya cellen som den producerar.
Felen kan bl.a orsakas av kemikalier eller en viss typ av strålning.
Här finns bilder http://sv.wikipedia.org/wiki/DNA#/media/File:DNA_Structure%2BKey%2BLabelled_Swetransl.png

Se även http://ghr.nlm.nih.gov/handbook/basics/dna

Om jag förstått rätt. Har varje cell och bakterie något som kan liknas vid en maskinpark. I denna maskinpark finns arbetare med sina bestämda uppgifter och som i sin tur har ordergivare om vad som ska utföras. Att detta skulle kunna skapas av en slump eller efter en lång utveckling – tror jag inte alls på. För att nu gå vidare med beskrivningen börjar jag med bakterien. Det finns många olika sorters bakterier, men alla består av en enda cell. Det finns inga organ och vävnader i bakterien men uppbyggnaden är dock ganska komplicerad. Inuti varje cell finns en kärna med dess kontroll som innehåller information om hur cellen ska fungera. Denna information meddelas i kod genom långa molekyler som kallas kromosomer. Bakterierna har en enda rund kromosom.
Kromosomernas information dechiffreras och vidarebefordras sedan av en liknande molekyl utanför kärnan till "maskinavdelningen".  Maskinparken har små partiklar som kallas ribosomer.

Maskinernas budbärare förmedlar informationen vidare som gör att cellen kan växa och fungera som den ska. Det nödvändiga råmaterialet hämtas av transport-molekyler som liknar budbärar-molekylerna. Transportörer, budbärare och kromosomerna kallas nukleinsyror. Der finns 2 lika typer av dessa. Den ena är DNA och den andra är RNA. Dessa sammanfattas inom molekylärbiologin

       

                   

Ett annat under finns i växt och insektsvärlden

Flugblomster har blommor som liknar honhumlor. När hannarna besöker blommorna och försöker para sig med vad de tror är en hona, befruktar de blommorna medan de flyger från den ena till den andra.

Hur bin och andra insekter är skapade för att klara av sina uppgifter är fantastiskt.

  

   

Insekter och blommor är anpassade til varandra på ett finurligt vis

Exemplen som ges här, enligt boken "Skapelsens under" är bara en liten bråkdel. David säger i en av psaltaren: "Dårarna säger: Det finns ingen Gud"

I Januari – februari 2014 fick jag diagnosen, lågmalignt lymfom. En typ av cancer som påverkar blodbildningen.  I och med detta blev jag intresserad av sjukdomsbilden och blodets uppbyggnad. Det var komplicerat, men också fascinerande som även det är ett skapelseunder.

Nedanstående uppgifter är hämtat från olika källor. Bl.a. Vårdguiden och Wikipedia. Jag garanterar inte att jag återgivit texten helt korrekt. Tanken är att i första hand få en överblick som jag själv förstår.

Blodet har många viktiga funktioner i kroppen, bland annat att
transportera syre från lungorna till kroppens celler, och koldioxid från cellerna till lungorna
föra näringsämnen och restprodukter till och från cellerna
delta i immunförsvaret
transportera hormoner och andra signalsubstanser
reglera surhetsgraden och innehållet av salter och vätska i kroppen
delta i regleringen av kroppens temperatur
se till att blodet levrar sig om man skadat ett blodkärl.
Hjärtat pumpar runt blodet i kroppens blodkärl.

De olika blodkropparna bildas i den röda benmärgen som hos vuxna finns i bröstbenet, höftbenskammarna, skallbenet, kotorna och rörbenens ändar.
I den röda benmärgen bildas först ursprungsceller eller så kallade stamceller, som sedan mognar till olika typer av blodkroppar


En människa som väger 70 kg har lite mer än 5 liter blod.
Blodet består av vita och röda blodkroppar samt blodplättar.
Innan jag berättar mer ingående i blodets funktioner återges här en kort sammanfattning.
Vita blodkroppar ingår i immunförsvaret.
Röda blodkroppar som innehåller hemoglobin, vilket gör blodet rött, transporterar syre till alla kroppens celler.
Blodplättarna har med blodets levringsförmåga att göra.
Blodkropparna bildas i benmärgen, som är en svampaktig massa inne i kroppens ben.

De vita blodkropparnas huvudgrupper är granulocyter och lymfocyter. Dess uppgifter är att angripa är att känna igen och eliminera främmande inkräktare.
Immunförsvaret, som det handlar här om, försöker också bekämpa cancerceller.

Det finns många olika sorters vita blodkroppar. För att klara av sina uppgifter i bekämpande av olika typer av sjukdomar, använder de sig av många olika kemiska ämnen. Oftast är det dessa ämnen som gör oss trötta och febriga vid infektioner i kroppen.

Bildningen av blodkroppar, som sker i benmärgen, sker genom att cellerna delar sig flera gånger. För varje delning tar cellerna ett steg närmare att bli mogna blodkroppar.
En vanlig indelning av vita blodkroppar är
granulocyter och agranulocyter
Det finns 3 typer av granulocyter. Neotrofila, basofila och
eosinofila

Granulocyter äter upp bakterien, lymfocyterna gör sönder bakterierna och monocyterna äter både upp bakterierna och tar hand om död vävnad.
Normalt finns det 3 till 10 miljarder vita blodkroppar per liter blod.

Nedanstående är hämtat från Vårdguiden

De vita blodkroppar som kallas neutrofila granulocyter försvarar kroppen mot bakterier genom att "äta upp" dem. De vita blodkropparna cirkulerar inte bara i blodet utan kan även ta sig ut i vävnaderna vid ett bakterieangrepp, exempelvis i huden. I vävnaderna rör sig de neutrofila granulocyterna med hjälp av små "fötter" som bildas av cellens inre.
En annan typ av vita blodkroppar är eosinofila granulocyter. Om man får en allergisk reaktion eller en parasitsjukdom ökar antalet eosinofila granulocyter i blodet.
Till sist finns basofila granulocyter. De innehåller rikligt med histamin som sätter igång den allergiska reaktionen om man är överkänslig.
Totalt finns det tre till åtta miljarder granulocyter per liter blod. De neutrofila granulocyterna är vanligast, medan de eosinofila och basofila granulocyterna är betydligt färre. Granulocyter har en livslängd på några dagar.
Det finns flera olika sorters vita blodkroppar, granulocyter, lymfocyter och monocyter. Granulocyterna består egentligen av tre olika sorters celler, som har olika uppgifter. Det går att skilja de olika cellerna åt genom att de innehåller små korn som färgas olika om de behandlas med ett färgämne på ett laboratorium.
Neutrofila granulocyter är vanligast och försvarar kroppen mot bakterier genom att "äta upp" dem. De här vita blodkropparna cirkulerar inte bara i blodet, utan kan även ta sig ut i vävnaderna, exempelvis i huden, vid ett bakterieangrepp.

En annan typ är eosinifila granulocyter, som ökar i antal om man får en allergiska reaktion eller en parasitsjukdom.

Den tredje typen av granulocyter kallas basofila. De innehåller rikligt med histamin som sätter igång den allergiska reaktionen om man är överkänslig.


Lymfocyter är en annan sorts vita blodkroppar som bildas i benmärgen. Cellerna mognar sedan till färdiga lymfocyter i den så kallade lymfatiska vävnaden. Lymfatisk vävnad finns framför allt i de lymfatiska organen, det vill säga i lymfknutorna, mjälten och brässen, eller thymus. Lymfatisk vävnad finns även på andra ställen i kroppen, bland annat i halsmandlarna, svalg- och tungtonsillerna samt i tarmarnas väggar. Mogna lymfocyter cirkulerar i blodet, men de finns även i lymfan, som är den vätska som cirkulerar i lymfsystemet.
Lymfocyterna är av två slag, T- och B-lymfocyter. T-lymfocyterna är vanligast. De bildas i benmärgen, men förs sedan med blodet till brässen där de mognar. När de kommer i kontakt med främmande mikroorganismer omvandlas T-lymfocyterna till så kallade mördarceller som kan oskadliggöra inkräktarna. Några T-lymfocyter finns kvar som T-minnesceller, som känner igen det ämne som utlöste kroppens försvarsreaktion.

Eosinofila granulocyter, eller bara eosinofiler, är en sorts
granulocyter vilka i sin tur är en sorts vita blodkroppar. De utgör mindre än 3 % av antalet vita blodkroppar hos friska människor. De cirkulerar cirka 12 timmar i blodbanan

(
Eosin är ett färgämne de "tycker om", därav namnet eosinofila.) När man gör preparat för att se i mikroskop, så är Eosin ett ämne som färgar granula i eosinofila celler mörkröda, ändelsen -fil betyder att de "tycker om ", därav namnet.
Eosinofila granolycyter har liten förmåga att fagocytera bakterier. De ansamlas i inflammerad och infekterad vävnad och avger giftiga substanser för att oskadliggöra parasiter som är för stora för att fagocyteras. De ökar även i antal vid
allergiska reaktioner och vid parasitinfektioner. Eosinofila granulocyter angriper framför allt parasiter så som inälvsmask, men även bakterier, därför ökar halten av dem mycket vid parasitinfektion.

Ovanstående information är hämtad från Wikipedia

Ämnet är stort men också intressant men kräver en mer strukturerad text och bildform för att förstå det hela.
Av den anledningen gör jag några dagars uppehåll tills jag är klar med det och kommer att meddela detta på startsidan.

Först något om de röda blodkropparna
De röda blodkropparna innehåller hemoglobin, som binder och transporterar syre och koldioxid.
Hemoglobin är ett protein som innehåller järn som ger blodet dess röda färg.
En annan viktig detalj är att Koldioxiden kan reagera kemiskt med vatten inuti de röda blodkropparna och transporteras som bikarbonat.


Varje röd blodkropp är mycket liten, endast sju tusendels millimeter. Cellerna är runda, platta och mycket formbara. De kan lätt ta sig fram i de minsta blodkärlen, kapillärerna, som är mindre än de röda blodkropparna.

Det bildas mer än två miljoner nya röda blodkroppar varje sekund. Bildningen styrs av hormonet erytropoietin från njurarna.

Det bildas mer än två miljoner nya röda blodkroppar varje sekund. Bildningen styrs av hormonet erytropoietin från njurarna.
En röd blodkropp lever ungefär 120 dagar.

I Vårdguiden står det:

Till sist finns basofila granulocyter. De innehåller rikligt med histamin som sätter igång den allergiska reaktionen om man är överkänslig.
Totalt finns det tre till åtta miljarder granulocyter per liter blod. De neutrofila granulocyterna är vanligast, medan de eosinofila och basofila granulocyterna är betydligt färre. Granulocyter har en livslängd på några dagar.

Immunförsvaret
Kroppens försvar
Utan ett effektivt immunförsvar kan vi inte klara oss. Kroppen skulle snabbt angripas av bakterier, virus och andra främmande organismer med allvarliga infektioner som följd. Dessutom skulle kroppen ha mycket svårare att bekämpa cancersjukdomar i ett tidigt stadium.
Beskrivningen av de olika immunreaktionerna har här gjorts mycket förenklad. I själva verket är det här ytterst komplicerade skeenden med många inblandade mekanismer

Nedanstående uppgift är hämtat från http://netsim.neuro.ki.se/bloodcells/blodceller_storlek.html
http://netsim.neuro.ki.se/bloodcells/blodkroppar_tutorial_se.html

Blodkropparnas storlek

De flesta blodkroppar är ungefär lika stora. Erythrocytens 7-8 µm utgör en måttstock som övriga celler kan jämföras med. Lymfocyter är något större, granulocyter ännu något större, och allra störst är monocyterna (2-3 ggr större diameter än erythrocyter). Den enda blodkropp som är klart mindre än erythrocyter är trombocyterna (endast 2-4 µm).



Mikrometer är beteckningen för 0,000 001 meter och förkortas "µm". Levande celler brukar ha en storlek på ungefär 10 mikrometer.
Ångström är beteckningen för en tiotusendels
Mikrometer

En bakterie kan vara mellan 0.01 och 5000 mikrometer i längd medan virus kan variera mellan 200 och 3000 Ångström i längd.

En
Mikrometer är 0,001 mm




















 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny